Du och jag mot världen

 
 
Intro |C#m |C#m |C#m |E
 
|E |E |C#m |C#m
1. Pojken och flickan på Drottningtorget, se dom kysser varann
|E |E |C#m |C#m
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan
|A |E |A |E
och din syster sa: "Det där går aldrig bra". Och vi två tog ett tåg från en stukande stad
|A |E |A |H
Där satt vi hand i hand, tätt tryckta mot varann. Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann
|A |H
Fick inga löften med oss på färden
 
|tacet |A |H |E |C#m |A |H |C#m (intro)
Refr Det var du och jag mot världen. Så var det då, så är det nu. Du och jag mot världen, alltid jag och du.
 
2. Så satt vi som fångade i 2 rum och kök på 40 kvadrat,
bland blöjor och barnskrik, lego och intrampad Sempermat.
Vi hade ingen plan, ingen given manual, fick aldrig något arv, inget sparkapital.
Vi kunde skiljts åt där och då men gjorde än en gång ett val. Vi älskade, vi slogs men hade mod att stanna kvar.
Fick inget gratis på den här färden.
 
Refr (vanligt C#m på slutet)
 
|A |A |E |E
Brid. Låt ingen trycka ner dej. Låt ingen jävel komma åt dej.
|A |A |C#m |C#m
Ge mej din packning och jag bär den för det är du och jag mot världen.
 
3. Vi två, vi hör inte hemma någonstans.
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans
och trots att jag har kysst var millimeter av din hud är det som första gången jag rör vid dej nu.
Så när vi fortsätter på färden…
 
Re. 2 är det du och jag mot världen, idag och alla andra dar.
Du och jag mot världen och vi är ännu kvar. (vanligt C#m på slutet)
 
Refr. (sluta med intro)